Hultsfreds kommun är sedan länge förknippat med musik, militärmusik, konstmusik och rockmusik.
Här finns också vi – en engagerad kammarmusikförening som arbetar för att stärka intresset för konstmusik i kommunen.

Varje musiksäsong arrangerar föreningen minst sex konserter av hög klass, ofta med internationellt kända musiker. Föreningen önskar presentera ett brett konsertutbud och stöder särskilt unga artister. För att ungdomar i Hultsfreds kommun ska få möjlighet att komma i kontakt med utövande artister och deras musik går
heltidsstuderande gratis på våra konserter.

Vår kommun består av flera småorter, men konserterna genomförs från 2016 enbart i Hultsfred, antingen i Valhall eller i kyrkan. Aspelands pastorat står från hösten 2015
som sponsor genom att bjuda föreningen på hyran vid konsert i kyrkan.
Valhall får ofta beröm av de uppträdande artisterna för sin förnämliga flygel
och goda akustik.

”Faktiskt lika bra som Drottningsholmsteatern!” utbrast en förtjust tenor under sin konsert.

 Mingel hör till konserter och mingel blir det också vid våra konserter.
För 20:- kan man köpa en kopp kaffe eller te och en kaka.
Kaffebiljett säljs tillsammans med konsertbiljetterna före konsertens början.
Förköp eller förbeställning tillämpas inte av föreningen.
Som medlem får du ett lägre konsertpris.

Du stödjer föreningens arbete med ett medlemskap som kostar 150:-. Då bidrar du till att ge oss möjlighet till ett fortsatt konsertutbud.

Unna dig själv en stund av samvaro med musiken, musikerna och publiken.

Välkommen till konsert.

Tillbakablickar på de första 10 åren

1993 – 2003

(författat till föreningens 10-årsjubileum av
föreningens ordförande 1993- 2005
Inga-Mi Vannérus-Rydgran)

Föreningen bildas

12 oktober 1993 hade nuvarande Aspelands musikförening sin första konsert på Valhall i Hultsfred.
– Under åren 1959-1966 fanns det faktiskt en musikförening med samma namn, men det är en annan historia.- Interimsstyrelsen tog namnet med tanke på Sevedebygdens Musikförening utan att vara medveten om den tidigare föreningen!

Vid den första konserten medverkade ”länets egen orkester” Camerata Roman som en sinfonietta förstärkt med ensemblen Wisby Blåsarkvintett och en ung cellosolist vid namn Per Nyström.
Vi hade därför gärna sett att Camerata Roman varit vår jubileumsorkester, den har ju genom åren blivit vårt ”husband”, men eftersom orkestern inte hade någon produktion just den tiden gick inte detta att genomföra. Ironiskt – ingen Camerata Romankonsert under jubileumssäsongen!
Men, – hur började det?

På initiativ av Länsmusiken och kulturnämnden i Hultsfreds kommun samlades ett antal musikintresserade personer i slutet av juni månad 1993 för att diskutera möjligheten att bilda en ideell musikförening i kommunen. Man enades om att att ta upp frågan på allvar till hösten.
Ett upprop, undertecknat av kultursekreteraren i Hultsfreds kommun, Katarina Genberg, distribuerades på olika sätt i kommunen. Rubrik: Älskar du musik? Kom med och bilda en arrangerande musikförening i Hultsfreds kommun! – Man påtalar att kommunen, som tidigare stått för arrangemangen av offentliga kammarmusikaliska konserter, på grund av kostnadsutvecklingen i längden inte kan fortsätta att göra detta. En ideell förening för ändamålet skulle ha större förutsättningar att klara det genom bl.a. möjligheter att söka bidrag från olika håll till verksamheten. något som en kommun inte kan. Kommunen kommer att bidra med hjälp och stöd, inte minst ekonomiskt och en förutsättning är också samarbete med Länsmusiken, som lovar ställa upp såväl praktiskt som med att tillhandahålla konsertpaket till fördelaktigt pris. Läsaren uppmanas att komma för en diskussion på biblioteket måndag 23 augusti kl. 19 och en uppmaning avslutar det hela:
Musiklivet behöver Dig! – Så började det.

Förutom direkt ansvariga personer Katarina Genberg, kultursekreterare, Göte Eklund, Kulturnämnden samt från Länsmusiken Sture Stigmer, länsmusikchef och Petra Urvegard, sekreterare, infann sig denna dag nio intresserade. Dessa var Iris och Lennart Persson, Gunnel och Harald Larsén, Lars Eriksson, Eva Olsson och Inga-Mi Vannérus-Rydgran. Efter en lång diskussion beslutade man att bilda en musikförening, preliminärt kallad Aspelands musikförening, tillsatte en interimsstyrelse bestående av Eva Olsson, Elly Persson, Inga-Mi Vannérus-Rydgran, Harald Larsén och Iris Persson.
Som adjungerade valdes Katarina Genberg och Petra Urvegard. Styrelsen fick i uppdrag att boka generalprogram för spelåret 93/94. Så skedde och det av Länsmusiken föreslagna programmet bestående av fem konserter, antogs. Man beslutade nästa sammanträde till den 30 augusti kl. 18.30.  – Det var snabba ryck!

Arbetet börjar

Den första åtgärden för interimsstyrelsen var att konstituera sig. Med tidigare erfarenhet av föreningsarbete åtog sig Inga-Mi Vannérus ordförandeskapet, till kassör utsågs Harald Larsén och till sekreterare Eva Olsson. Styrelsen skall verka till ordinarie årsmöte under första kvartalet 1994, då en ordinarie styrelse väljs. Förslag från Länsmusiken till stadgar antogs preliminärt och man kunde börja arbeta. Stadgarna biläggs den ansökan  som måste göras till Kulturnämnden för att få bidrag till finansiering av konsertinköpen. Man skall dessutom söka landstingsbidrag efter varje konsert.
Höstens första konsert är den med Camerata Roman som nämndes i inledningen.
Redan nu var man angelägen att tillförsäkra alla orter i kommunen evenemang och sålunda fördelades de fem konserterna på i tur och ordning Valhall, Herrgården i Silverdalen, Virserums kyrka, Valhall, och Metropol. Man beslutar att erbjuda säsongskort, 200 kronor för fem konserter spelåret 93/94. Säsongskortet berättigar till medlemsskap i föreningen. Enstaka biljetter skall kosta 75 kronor och för skolungdom blir priset 40 kronor. I dessa fall blir man inte medlem. Så snart Länsmusiken tryckt säsongsprogram, som de också distribuerar via direktreklam till hushållen, kallas till presskonferens för att presentera den nya föreningen. Kassören får i uppgift att köpa in medlemsblock och biljetthäften. Dessutom skall postgiro, bankkonto, organisationsnummer mm ombesörjas. Många sådana detaljer skall planeras i samband med konserterna, sådant som sedermera blir rutin.

Logotype och musikaliska kakor

Hela tiden har kommunen bistått med hjälp på olika sätt. T.ex. när det gäller distribution av affischer och program via internpost till de olika kommundelarna, hjälp med olika trycksaker, program och ibland också affischer. Dessutom subventioneras alla hyror med 50%. Allt detta sådant som gör att föreningens pengar kan användas till konsertarrangemangen. Till den första konserten inköptes en gästbok där alla våra gäster skrivit och där finns många framstående musiker representerade.
En elegant rubrik med datum textades till alla konserter. Konstnären Nora Gröndahl i Mörlunda gjorde detta och hon anlitades sedermera för att utforma föreningens logotyp som finns på alla program, affischer, annonser och trycksaker i övrigt.
En sak till, som kom att bli en liten gimmick för föreningen – våra ”musikaliska kakor” fanns med redan vid den första konserten. Upprinnelsen var, att ett nytt konditori startats i Hultsfred.
Där introducerades bl.a. två goda kakor, en rektangulär med tryffel, doppad i mörk choklad och en kubformad med avocadokräm överdragen med vit choklad. Dessa kakor annekterade föreningen, gav egen dekor, en vit g-klav på den mörka och två förenade åttondelsnoter i mörk choklad på den ljusa kakan. Dar var våra ”musikaliska kakor” och de serveras fortfarande till kaffet i pausen, nu utan nyhetens behag, men nya konsertbesökare uppskattar dock företeelsen och förmodligen skulle de saknas av våra trogna konsertbesökare om vi upphörde med dem…

Ekonomi

Föreningen har hela tiden haft god ekonomi, till största delen beroende på kommunens generositet. Någon gång har det gått sämre för oss, men då har vi haft en buffert att tillgå och sedan har vi fått strama upp våra inköp. Vi har hela tiden gjort upp budgets och i görligaste mån följt dessa och vi har aldrig, till skillnad från många andra musikföreningar, behövt begära s.k. förlustavdrag.
Då många arrangörsföreningar i Kalmar län hade för låg anslag från sina kommuner för att själva kunna söka statliga bidrag, bildades en gemensam förening för detta ändamål, Kalmar läns Musikförening, CALMUS. Sex av länets åtta föreningar kom att ingå i denna och vår förening stod i många år för mellan 25 och 30% av de gemensamma kommunala anslagen. Föreningen har sedermera lämnat CALMUS och söker nu statligt bidrag själv.

Stort utbyte har föreningen av RSK, Riksföreningen Sveriges Kammarmusikarrangörer som bl.a. ger ut en tidskrift, Kammarmusik-Nytt och företräder föreningarna i olika sammanhäng, numera också som mellanhand till Statens Kulturråd när det gäller bidragsansökningarna. RSK arrangerar också vartannat år tävlingen Ung & Lovande, där många framtida artister fått en start i karriären.
Under de första åren gjordes försök fån Länsmusikens sida att erbjuda attraktiva produktioner till föreningarna för att få till stånd någon form av turnéer inom länet. Som mest lyckades man få tre av de sex föreningarna inom CALMUS att ta samma program inom en viss period. Efter en viss stagnation har man försökt styra detta mera genom att Per Nyström, som numera är anställd vid Länsmusiken och ingår i Camerata Roman, fått det övergripande ansvaret för föreningarnas programinköp.
Genom en större samordning mellan de åtta föreningarna inom länet skulle produktionskostnaderna kunna sänkas.

Janos Solyom prisar välkomnandet!

Den första konserten hade en publik på 72 personer och var i Oden, Valhall; det är också där de flesta konserterna hålls. För musikföreningens förhållanden är det en stor lokal och Per Nyström skrev i gästboken vid första tillfället ”- så mycket sal!” Helt visst är det så, men här finns en flygel och ganska snart konstaterades att publiken finns i Hultsfred och att det är Hultsfredsborna som reser till konserterna på de andra platserna i kommunen inte tvärtom. Det andra konserttillfället var med en dansk barockensemble Opus 4, förlagd till Herrgården i Silverdalen. Kommentar i gästboken:
”Dejligt publikum!” och det är sådant vi ofta får höra. Vi har inte stor publik, i genomsnitt 45-50 personer, men artisterna känner ett gensvar som gör att vi får enastående musikupplevelser.
Redan när de kommer känner artisterna sig välkomna. Det påvisade Janos Solyom med all önskvärd tydlighet i samband med konserten med Musica Vitae 2001. Han inledde med att prisa det fantastiska mottagandet! och påtalade att konserten börjar redan när man stiger ur turnébussen vid framkomsten. Därför är det första intrycket så viktigt för artisten.

Nya publikgrupper

Det första spelåret hade vi endast fem konserter av naturliga skäl. Vi kom igång sent på säsongen.
De följande tre åren hade vi sex konserter per år, varav minst två med Camerata Roman. Vi började också anlita Musica Vitae med motivering att vi bor i Småland och den senare ensemblen är också småländsk. Dessutom är det intressant att jämföra dessa två prominenta orkestrar, var och en med sin egenart. 94/95 erbjöds föreningen Länsmusikens projekt ”nya publikgrupper”, Det innebar att musiker ur Camerata Roman spelande, berättade och visade bilder kring ett visst tema vid ett antal tillfällen, varefter barnen med föräldrar och syskon inbjöds till en avslutande konsert. Föräldrarna fick ett reducerat biljettpris. Hösten 1994 hade vi två konserter med Camerata Roman, en Romankonsert i Virserum och en Mozartkonsert i Hultsfred. Vi beslutade att erbjuda årskurs två i Virserum att arbeta kring Roman-temat och vissa klasser i Hultsfred fick Mozart på sin lott. Resultaten av elevernas arbete skulle visas vid den avslutande konserten. Eleverna var bara närvarande under den första avdelningen av konserten, under den senare sysselsattes de med annat. I Virserum presenterades en utställning med teckningar som visade barnens uppfattning om Roman och i Hultsfred framförde banen en egen visa om Mozart. Vid båda tillfällena hade föreningen utrustat barnen med rosor, om de fick komma in och dela ut till musikerna vid konsertens slut och det uppskattades, inte minst av publiken. Projektets syfte var ju, vilket framgår av namnet, att komma åt nya publikgrupper och just vid konserttillfällena hade vi publikrekord. Men därefter märktes ingen skillnad. Kanske såddes ett litet frö för framtiden?

Medlemskort istället för abonnemang

Med tiden konstaterade vi att allt färre köpte abonnemang, ofta med motivering att man inte kunde gå på alla konserter. Det betydde också lägre medlemsantal. Det sista abonnemanget kostade 250 kr för sex konserter. För spelåret 96/97 beslutade årsmötet att istället införa medlemskort för 100 kr och biljettpriset för medlem bestämdes till 40 kr. Fördelen med detta arrangemang blev att man inte absolut måste hålla antalet sex konserter per spelår, utan skulle kunna ha både fler och färre.
Även om åtgärden som helhet innebar ett högre pris, upplevdes den som positiv av konsertbesökarna. Redan nästa år var antalet konserter sju.

Jazzförsök

För att stimulera jazzintresset i kommunen ville föreningen medverka till att en jazzklubb bildades. Sålunda arrangerades en extrakonsert med Hultsfreds Storband på Metropol. I samband med denna gjordes ett upprop där intresserade kunde anmäla sig för bildandet av en sådan klubb. 42 personer visade sitt intresse och sedermera bildades också en jazz- och bluesförening, numera borttynad.
– Detta år, 1997, avslutades med jubileumskonserten för Hultsfreds Orkesterförening, som firade sin 50-åriga tillvaro. Till jubiléet hade inbjudits gamla elever och många hörsammade kallelsen bl.a. Kjell Fagéus klarinett, Staffan Lundberg horn och Tommy Svanström cello.
År 1998 inleddes med ett annat jubileum. denna gång var det Hultsfreds Storbands tur. Konserten var på Metropol och bandet ville manifestera sina fem år. Det var också nu man startade ovan nämnda jazzklubb. Detta år hade föreningen åtta konserter. Så var det även spelåret 98/99.
I aprill 1999 hade vi en konsert med gitarristen Celia Linde, som gästade oss i två dagar. Första kvällen var den ordinarie konserten och påföljande förmiddag var två olika arrangemang.
Det första var ”Sagan om Älvira” för låg- och mellanstadieelever och och det andra var för högstadiet, ”Min väg till gitarren” båda i Oden på Valhall. Spänningen var stor när det gällde den senare konserten. Hur skulle den mottas av dessa elever? Lokalen var fullsatt. Det gick över förväntan. Publiken var förvånade över att en akustisk gitarr kunde låta så mycket!! och efter konserten samlades en del elever framme hos Celia Linde. Bl.a. överräckte en av dem sitt plektrum, som hon sedan sa var en av de största utmärkelser hon fått. Hon skrev i gästboken efter kvällskonserten
”Tack kära lilla publik för att ni finns!”

Fokus på arrangören

Via Rikskonserter fick föreningen ett erbjudande att engagera stråkkvartetten Yggdrasil inom ramen för ”Fokus på arrangören”. Begreppet innefattar att arrangören har musikerna till förfogande under tre dagar, onsdag, torsdag och fredag. Den sista dagen anslås till den ordinarie kvällskonserten, de andra dagarna upptas av olika aktiviteter. Vi hade dagarna 27-29 oktober. Den 27:e var musikerna på förmiddagen i Vena och hade workshops för årskurserna 3 från Silverdalen och Vena, dit de förra bussades. På eftermiddagen var man i Musikskolan och hade ensemblespel med tre olika musikgrupper. Dagen därpå var det Stålhagsskolans gymnasium som fick påhälsning på förmiddagen och på eftermiddagen var det konsert för SPF i Sockenstugan i Målilla. Fredagens konsert kunde denna gång hållas i Hultsfreds kyrka, dit vi tidigare inte haft tillträde. Som regel är kyrkorna akustiskt sett mycket bra konsertlokaler. Detta arrangemang var mycket uppskattat och fick god publicitet och för våra förhållanden stor publik, till stor del beroende på att Per Nyström lagt grunden till sina musikstudie för Lars-Erik Lindahl på Musikskolan i Hultsfred. Yggdrasil lades tyvärr ned för några år sedan, men har 2003 återuppstått som Nya Yggdrasilkvartetten, med bl.a. Per Nyström och Per Öman från den ursprungliga ensemblen.

Publikrekord

Med anledning av att Hans Leygraf engagerats till konsert i november 1999 renoverades den 1958 inköpta flygeln på Valhall. Det var publikrekord med 108 personer, som njöt av tonerna från den generöse maestron. Ett rekord som kom att slås påföljande år 2000, då föreningen bjöd på ett arrangemang från Rikskonserter, SPEL – ett kammardivertissemang. Hultsfred var en av tio orter i landet som hade denna produktion bestående av ”en kvartett gamla vänner, solister kända också bortom vårt lilla hörn av världen”. De var Hans Pålsson piano, Göran Söllscher gitarr, Håkan Hardenberger trumpet och Jacques Werup recitation och texter. 130 personer kom denna gång.

Nya grepp

Detta spelår inleddes med ett försök till samarrangemang. Till en informationsafton hos Aktiespararna på Metropol, engagerades den etniska gruppen Kesergö för en ”ungersk afton”. Efter Aktiespararnas information framträdde Kesergö på sitt oefterhärmliga sätt och det serverades gulaschsoppa.
Ett utmärkt program som inte uppmärksammades efter förtjänst av Aktiespararna. I den fåtaliga publiken var förvånansvärt många från musikföreningen. Från och med årsmötet detta år beslutades att skolungdomar upp till 19 år i fortsättningen går in gratis på föreningens konserter. Man beslutar också att högre biljettpris kan tas ut vid dyrare konserter, med tanke på bl.a. SPEL.

Spelår och kalenderår

Föreningens spelår är ju höst- respektive vårsäsong, men räkenskapsåret är detsamma som kalenderåret. Våra generalprogram visar spelår, men verksamhetsberättelserna och boksluten omfattar kalenderår. Det kan tyckas mera praktiskt att ha brutet räkenskapsår och och alla de andra föreningarna i t.ex. CALMUS hade så, men vår förening var ung och var följaktligen mera tidsenlig vid starten. Få verksamheter har numera brutet räkenskapsår. Dessutom – i samband med bidragsansökningar är det räkenskapsår=kalenderår som gäller. Varför denna långa redogörelse?
Jo – eftersom de flesta föreningar har sex konserter konstant varje spelår, tre på hösten och tre på våren, har det ju ingen större betydelse vilken form av räkenskapsår man har, men i vårt fall betyder det en hel del. Så har räkenskapsåren 1999 sju konserter, 2000 åtta dito, 2001 sex dito och 2002 nio dito under det att spelåren redovisar i programmen säsongerna 98/99 sju konserter, 99/00 och 00/01 vardera sex, 01/02 sju och 02/03 åtta. Slutligen har innevarande spelår endast sex konserter. Eftersom vi vid jämförelse med de övriga föreningarna inte kunde ge en rättvisande bild av vår verksamhet i de gemensamma bidragsansökningarna till Kulturrådet valde vi att lämna CALMUS.

Barn och ungdom

Vi har under åren varit angelägna att ha viss form av barnverksamhet. Så gjordes ett försök att göra en familjekonsert en söndag 2002. Vi engagerade Ginestrakvartetten och Ika Nord i en produktion från Musik i Halland, en musikalisk saga som hette Plask! Tiden var 16.00 och vuxen med barn gick in för 40 kronor. 40 personer kom, varav 19 barn. Det var lätt att konstatera att barnverksamhet skall gå inom skolans ram.
Våren 2003 hade vi därför två föreställningar för lågstadiegrupper med en produktion från Östgötamusiken, Björnes magasin. Här var det 70 barn i varje grupp som hade roligt!
Under tiden 10-18 maj var Hultsfred med i Länsmusikens projekt med kommunvecka under mottot ”Det våras för musiken”. Musikföreningen kom att stå som värd för en konsert i Virserums kyrka med länets ungdomsstråkorkester och medlemmar ur Camerata Roman.
Inför säsongen 2003/2004 har föreningen återigen antagit projektet ”Fokus på arrangören” denna gång med Ensemble ParadoX, en blockflöjtstrio med Dan Laurin. Liksom förra gången har vi tre dagar till förfogande, 17-19 mars. Förmiddagarna anslås till skolorna med barn- och ungdoms-verksamhet. Denna gång försöker vi också intressera Music Management-utbildningen och andra utbildningar på RockCity i Hultsfred för en konsert. En stor uppgift är för oss att sprida musiken till barn och ungdom och inom våra ramar gör vi vad vi kan för detta.

Nutida musik

Nutida musik är ju någonting som de flesta skyggar för. Vi har haft några konserter där denna form av musik inte varit fint inbäddad mellan örongodis. Den första konserten var redan i april 1995, Småländsk musikvår, med pianisten Bengt-Åke Lundin och saxofonisten Jörgen Petterson i verk av Johan Hamnert, Karin Rehnqvist och Lars Ekström. Det låter hemskt att säga att vi inte hade några biljettintäkter men, inklusive styrelsen hade 28 personer mött upp, alla med abonnemang.
Att en så liten och så nystartad förening hade vågat satsa på detta uppmärksammades i Stockholm,
då Svenska Dagbladets recensent kom och skrev om konserten på kultursidan i tidningen. Nästa konsert i genren var med Stockholms Saxofonkvartett i oktober 2000. Vår begäran var då att vi skulle få höra den musik som tillskrivits kvartetten och efter viss tvekan, vis av erfarenhet, gick kvartetten med på detta, efter att aldrig tidigare varit med om något sådant! Det brukar vara tvärtom! Konserten var i kyrkan och 81 personer kom. ”Det var det värsta jag hört!”, men ingen avvek och mycket uppskattat var verket ”Full throttle” av David Nelson. Nästa konsert, våren 2003 med Musica Vitae i Hultsfreds kyrka var något av en överrumpling. När vi engagerade dem visste vi inte något om programmet där unga artister från deras projekt ”Unga Europa” presenterades. Det visade sig att till övervägande delen var musiken nutida. Kommentarerna efter konserten var inte välvilliga. Att göra så skadar mer än väcker intresse. Man kan ha konserter med enbart nutida musik men, det är då oerhört viktigt att ha en kunnig presentatör!

Fantastiska möten

Under de gångna åren har vi haft fantastiska möten med underbara människor, artister med världen som sitt arbetsfält. det går inte att nämna alla här, de finns dokumenterade på annat sätt, men, så otroligt det är och så otroligt värdefullt för en liten kommun i det avlägsna Sverige att ha denna möjlighet! I tio år har vi verkat och förhoppningsvis ser vi inte något slut på detta. Styrelsemedlemmar har kommit och gått – det är bara ordföranden som är kvar sedan begynnelsen och den adjungerade ledamoten Katarina Genberg. 1999 efterfrågade Kultur & Fritid i Hultsfred antalet arbetstimmar per år gör styrelserna i kommunens föreningar. Vi baserade vårt svar på åtta konserter per år och kom då fram till ca 600 rimmar, där drygt hälften ligger på ordföranden och resten fördelar sig i olika proportioner på resterande sex ledamöter. Det låter mycket och även om antalet timmar reduceras med 100, blir det över tre månaders oavlönat heltidsarbete per år, där även lör-, söndagar och kvällar ingår som en förutsättning! – Det tänker man inte på när man engagerar sig i en musikförening!